deräng och Oblidh emoth sin förra framblede:
hustru, Sedermera, berättade Pastor LocHl.r
Samuel Julenius, Att denne nu framledne
Olof Påhrikainen skahl och bemälte sin sena
en hustru förwägrat att ense till tyrkian, och
det för den Orsaak skull; Att hon intet skulle
sliftta till Prästen, eller någon Annom sin
Nödh att beklaga, Sade och att han hänne wigångh
slagit på Kyrkiowägen. Yterligare till
Sakens närmare upplysningh, framkallade
nu pijga, widh nampn Hellona Henrich dotter
om sine 17 el 18 åhr gammal, hwilken under
detta förluppne Slagmåhles tillstädes warit,
Och då i samma Gårdh tiente, Och sådan hon Alfwarligen
utaf Rätten förmant blef, att Uthsäya
och bekiänna Sanningen, huru där medh
war tillgångit, Så Giorde hoon i Erdzstru, eftter fölliande
berättelsse; Att sådan hennes huus
bonde På Håkannen war uppstygen af Som gen,
Ellkalte han sin hustru medh de ohöflige ordoch
du Kemi Märr will tu intet uppstyga af
Sängen? Hwarpå hon swarade, dem Sathans
lenom och Huus folkzmördare, wårt lilla Barn
som nu ligger i Sängen, wäcker intet digh så
Oftta upp, om Nätterne som migh, hwar med
hon Oppstegh, och när hon war klädd, begynte
han först att slå henne medh Läder Rohnar
Sedan togh han henne i håret, och slogh henne
på Gålfwet, krämade henne med syne Knään
på dess bröst, buffade och stötta hennes hustru
Gålfwet och banken, då hon omsyder begynte.
att bidia honom, så att han då släpte henne
tal likwäl, rätt som hon honom sålunda undkapp,
sade hon till honom detta hafwer du nu
migh giort för tyna Horor skull, Tå Sporde
kan henne hwarest hans Herr wore här eller
Annor tädes, hwar till hon swarade, här wet
iagh af ingen höra, Men sin sin annorstädes
Tå swarade och sade han till henne, du hööra
Sack till 4 tumi till tinga Hoorkarlar, där
haar du många af det slaget: Och mädan
de nu således höllo på att Skiämma hwar
andra, hafwer Pygan Hellana Omsyder gudt
uth, Men een lyten stundh där eftter, tå hon
kommit in i Portet igen, woro de åter medh
slagzmåhl i Hopfastnade, hafwandes, händerna
nu gyro, och hållandes beggie i skaffet, Men
Pygan kunde eij watta, hwilken thera henne
först Ångrypit, hwilken yxa hon Pygan medh
behändighet dem fråntogh, tå han åter på nytt
igen slogh sin hustru på Gålfwet, och hennes
brist som tillförende medh sine Knän Kramade,
bullståde henne emoth Galfwat, Och
sådan skoth henne uth gienom dörren, hoon
håår så af wanmechtighet, att läggia sig
Neder på marken, trede widh förta wäggen
sådan hon och Mannen då men deles slagitz
ifrån Mångonen bittidas till klåckan Ungefåhr
10 om dagen, litet där eftter, gick han
örts.