honom qwarlagh, i Meningh att Säfwa deras
lilla Barn, som hoos henne i Sängen lågh
då har han först Salva venia till henne
sagdt, du Kemi Märr, will du intet upp styga?
hwar till hon säyer sigh honom intet swaradt,
Och skahl han då Gienast taget om läder Rohma
som merendeles på den Orten, och Annirstri
des brukas på Locktygh, medh hwilken han
henne först i Sängen skahl slagit och piskat på
barn kroppen, och sådan nappat henne i håret
Och intur Sängen rychte, då Slagit henne på
Golfwet, satt Knäet emot hennes håll, fatlat
henne medh bäggie händerna i håret, det
slytit, sampt och hinnes hufwudh emot Golfwet
illa stådt och Knutbat, När hon Omsyker
släpp, utur hans händer, skahl hon gådt
i Fähuset att stilla Boskapen, då han åter
skahl kommit dyt till henne, ältat hänne
där ifrån till pörtet igen, och å nyo henne
slagit och illa hanterat, Jembwäl och märhon
wehlat roopa, skahl han grypit till nu Skabeeta,
af Grofft miöhl och Menniskio arin sammanrört,
Och det henne i Munnen stoppat, sampt
och hänne utur pörtet släpat uth på Gården
däref hoon Ander gången skahl sluppit honom
utur händarna, luppit till Badstugun, och
af wanmächtighet lagdt sigh där brednwida
baak om wäggen Neder på Marken, hwarest
lytet där eftter henne wydare träffat och
kunnit, skahl och då gienast tillgrypit anstångh,
som för handen Lågh, medh hwilken
henne stödt och Knutbat, Men hoon då
stygandes ifrån Marken, blifwit warssa
syga, som skahl legat widh dän där Närgiande
werdkasten, then hon sigh till sielp
Nödwärn upplagdt, då henne sedermehra
bättre hände och lyckades ähn ingan wedh
det de hållo på slåås och fächta sluttit, uthi
för stången, och yxo hörnet emoth hennes
willia och uppsåth, träffat honom Öfwan för
det wänstra Öga, hwar af han strax på Gården
beswimade, Men een lyten stundh där eftter, uppstygit,
och kommit sigh någorlunda före igen
föregifwandes där hoos, att detta hugget eij
skulle honom så hårt träffat, att han bara
darigenom skulle änteligen döö, han skahl
och nästförledne Andre dagen Juhl medh
Sååret i een Swår kiöld rest till och ifrån
kerkian, och warit druckin, beklagandes för
då öfriga huru Oftta hon förmedelst hans
kyranniska och Oregierlige lefwerne haar
wäst såsom för een arg fyende fly Gården
till Skog, det hennes Grannar och Naboer nog
mannet skulle kunna Contestera, hwilket och
Nämbden jempte den Närwarande Allenogen
uppå tillfrågan samptel. medh henne besanna
månde, Jembwäl och, att han warit